Det tycks vara i periferin, långt bortom maktens traditionstunga korridorer och katedraler, som ett gudagivet tilltal om både framtid och samtid ofta bryter igenom. Det är lätt att fråga sig varför. Är storstadens brus för brusigt? Tenderar människan med sin osunda förkärlek till makt, normer och traditioner om inte blockera, så åtminstone ignorera det uppenbara och sanna?

Året var 1941 när Harry Månsus kom till världen. Finska vinterkriget var över och Fortsättningskriget blev ett faktum. Papporna mobiliserades och Finland var de dödströtta mammornas land. Den ständiga oron för sina livskamrater i Karelen blev till kollektiv ångest som etsade sig fast i folksjälen. Så även i barnasjälarna. Men som bonnpojke på den österbottniska landsbygden, med havet och skogen som lekplats, fanns hopp om liv och framtid. Ett hopp som växte sig starkare i spåren av en väckelse där predikanter som Frank Mangs banade väg för en folklig och frimodig förkunnelse.

Från bönehusbygder i Österbotten hamnade Harry i Helsingfors där han fann sitt livs ”hit” (som han kallar henne) - Lea. Eller så var det hon som fann honom. Det har säkert smågnabbats om det där. De blev hur som helst ett omistligt par - och är så än i dag.

Harrys väg var, så här i efterhand, utstakad. Han hamnade i Zürich för fortsatta studier vid Baptistseminariet. När han sedan återvände norrut var det till Stockholm och dåtidens Betelseminariet.

Månsus har (hittills) gett ut nio böcker. Men inte bara det. Han har under sina aktiva år agerat brobyggare mellan olika traditioner. En sökare som letar efter det gudomliga tilltalet på platser och i sammanhang många av kyrkans folk rynkar på näsan åt.

Intresset för recovery och tolvstegsrörelsen tog honom till att vara etisk rådgivare på Noors behandlingshem utanför Knivsta. Han kom också att bli en så kallad ”Vän till AA” - en icke-alkoholist som formellt företräder Anonyma Alkoholister i offentliga sammanhang. Månsus var också den som tog initiativet till gudstjänstformen sinnesrogudstjänster - det vill säga mötet mellan kyrkan och tolvstegsandligheten.

På 1990-talet startade han Brommadialogen som var en mötesplats mellan kyrkan och den då växande nyandligheten. Arbetet med Brommadialogen gjorde Harry till en rikskänd profil även utanför kyrkans värld.

Det stannar inte där. Inom det som kallas för ekoteologi har Harry varit en förgrundsgestalt. Att koppla samman kärleken och respekten för Skapelsen med social rättvisa och just recoveryperspektivet var Harry Månsus först med. Och det är därför vi väljer att kalla Harry för ”Profeten från Österbotten”. Skapelsen brinner bokstavligen till följd av samma girighet, rädsla, harm och högmod som gör det omöjligt för en beroendesjuk person att tillfriskna utan ett andligt uppvaknande.

Det är enkelt att gå vilse i en sådan tid och i ett sådant tillstånd. Sluta sig, få ont i magen och kravla sig fast vid tradition och institutioner. Med ett öppet sinnelag kombinerat med en österbottnisk sävlighet har Harry, med Guds nåd i ryggen, gått en annan väg. Kapellet är ett initiativ som vill verka i samma anda och föra de erfarenheter och insikter som Harry Månsus samlat på sig under åren vidare. Därför har vi startat Månsusakademin. Här kommer vi återpublicera texter och böcker av Harry, självklart med tillstånd av profeten själv.