Det finns mycket att säga om denne 1900-talets stora predikant. Frank Mangs var aktiv från 1916 till 1992 och berörde människor över hela Norden och i stora delar av USA. En av orsakerna till hans genomslagskraft var förmodligen att han vågade erkänna sin egen svaghet och sitt beroende av Gud. Han kände starkt för människor i nöd och ägnade sitt liv åt att hjälpa dem till frälsning.

Uppväxten

Frank Mangs föddes den 19 augusti 1897 i Yttermark. Hans far Josef och mor Maria hade kommit till tro i deras ungdom under 1870-talets väckelse.
Parets yngsta barn, Frank, var nästan tre år gammal när familjen flyttade från Ståbacka till Pjelax.
Familjen omfattade sex barn - fyra pojkar och två flickor. När mamma Maria var upptagen eller hade huvudvärk tog de äldsta systrarna hand om Frank.

När Frank var elva år dog hans bror Alfred i en cykelolycka. Olyckan skakade familjen, men tack vare tron i hemmet och systrarnas berättelser visste Frank att Alfred hade kommit till himlen.

Insikten

Frank Mangs troshistoria började inte med yttre omständigheter. Han visste bara ensamhet och en isolerad livsstil. Mamma Maria var mycket orolig för sin yngste son och bad ofta för honom.

Tidigt på våren 1914 stod Frank under stjärnhimlen och plötsligt blev det klart för honom att Gud har för varje människa en egen plan, ett eget spår, på samma sätt som varje himlakropp följer sin egen resa. Efter den insikten började han ivrigt att läsa Bibeln, liksom Moody och Gipsy Smiths predikningar.

Kallelsen

I november 1916 deltog Frank i en bibel- och evangelistkurs i Närpes missionskyrka. Efter kursen reste han till frivilligt arbete i Killinkoski för att gräva skyttegravar. Där upplevde han Guds kallelse. Frank var den enda i befästningsgruppen som erkände att han var kristen, och han såg det som en nödsituation. Han kände att han behövde bana väg för vanligt folk att våga möta Jesus.

Predikanten

Efter en tids befästningsarbete i Killinkoski kom han tillbaka till Närpes och anslöt sig till Närpes friförsamling. En tid senare reste han några månader runt som predikant inom Vasa Kretsmission. Då Svenska Predikantskolan i Ekenäs öppnades hösten 1917 var Frank en fem elever, men skolan stängdes följande vår på grund av världskriget. När den åter öppnades hösten 1919 var Frank redan evangelist.

Han hade börjat predika i sina hembygder och en väckelse hade brutit ut i Övermark. Frank har själv sagt att han upplevde tiden som knapp. Jesus kunde komma när som helst och det fanns en andlig hunger som han som evangelist måste ta tillvara. Sådana tider kommer inte på beställning. Livet fick bli Frank Mangs högskola.

Redan under den tiden upplevde Frank en stark Gudsnärvaro när han predikade. Gud ville att han skulle tala med och till människor om den sak som låg allra varmast om hans eget hjärta: syndarens frälsning - de förlorades och fördärvades frigörelse och förvandling till likhet med Kristus.

Väckelsen

Detta var det personliga genombrottet som evangelist för Frank Mangs. Här utformades det som skulle bli så karakteristiskt för honom - en folklighet kombinerat med ett radikalt budskap.

Takten var intensiv; många gudstjänster, mycket sång, en personligt utmanande predikan, eftermöten som han alltid ledde själv.
Väckelsen i Kvevlax var en social och kulturell händelse. Liv förvandlades inte bara i bönehusen utan man bekände sin synd i hemmen, på landsvägen - var som helst. Efter Kvevlax var Mangs en eftertraktad talare men också en utbränd sådan, och han var sjuk i åtta månader.

Andedopet

Under sommaren 1923 inträffade en genomgripande förändring i Mangs liv. Han blev uppfylld av den Helige Ande under Alex Olovsons möte på Öckerö. Våren hade varit spänningsfylld och Mangs var både fysiskt och psykiskt trött. Om han inte fick mer kraft från ovan övervägde han att återvända till jordbrukslivet.

Före Öckerö skrev Mangs:

”Ingenting av allt detta kunde förjaga den tunga sidan i min psykiska sammansättning. Ingenting kunde trolla bort reaktionen efter en omänsklig och ensidig prestation av de psykiska krafterna. Ingenting kunde förjaga de mörka, tunga orena tankarna ur min sinnevärld. Ingenting kunde ge mig det jag mest av allt behövde: ett dop i den helige Ande.”

Efter andedopet skriver han:

”Jag tror att varje por på min hud dröp av svett. Jag låg på knä och skalv. Men där var någonting mer. Hela min inre värld, nej, hela min varelse med ande, själ och kropp genomsköljdes, genombävades, genomrusades av en ström, som verkade som ett materiellt flöde men som i verkligheten var någonting oändligt mycket mer. Det var en ström av renhet, en ström av övernaturlig glädje och frid. En ström som förbrände och tände. En ström som gjorde att den gudomliga världens verkligheter blev mer verkliga än vad de någonsin förut varit.”

Sverigeåren

Sedan följde kampanjer i Stockholm, Borås, Jönköping. Väckelse överallt. Samtidigt stod Mangs mitt i spänningsfältet mellan Svenska Missionsförbundet och Pingströrelsen. Man ville placera honom i ett samfund. Han skulle bestämma sig, krävde man. Om detta skriver Mangs:

”Jag var främling inför alla. Ty de ville att jag skulle dansa efter deras pipa. Och det var någonting som var absolut omöjligt för mig.” …

”Jag erkänner bara en församling och det är gudsfolkets församling!”

Amerikaåren

Mangs genomförde sammanlagt sju predikoresor till USA. Den första, ”bröllopsresan”, som Frank gjorde tillsammans med fru Karin 1926, varade från september till maj och gick från kust till kust. Möten hölls i 35 städer i olika kyrkor och samfund. I Chicago predikade han totalt sex veckor under tre olika tillfällen i sju olika kyrkor.
Under hela vistelsen var Frank Mangs ledig bara en dag, och den avnjöts i San Francisco.

Många av hans predikningar spelades in och skrevs upp. De sändes över lokalradiostationer och publicerades i tidningar och tidskrifter. Mangs böcker såldes och lästes. En del böcker översattes också till engelska.

Följande resa 1931–1932 varade likaså från september till maj och följde ungefär samma resrutt. Städerna Chicago, Minneapolis, Los Angeles, Turlock och Rockford fick mest tid.
Under året 1933 gjorde Mangs fyra resor över Atlanten. Märkligt, kan tyckas, då väckelsen samma år brann starkt i Oslo. Kanske erbjöd den långa färden över Atlanten den vila Frank Mangs behövde för att orka.

Det mest välbesökta talet Frank Mangs höll var på Soldier Field i Chicago, då han tillsammans med några andra predikanter stod framför 35 000 människor.

Frank Mangs var amerikasvenskarnas främsta själavårdare under 1920- och 1930-talet.

Krigsåren

I november 1939 hamnade Finland i krig med Ryssland. Mangs reste hem. Den mänskliga nöden rörde honom djupt. Han reste till fronten, talade med soldater och hemlösa flyktingar och besökte fångläger.
Han kände också med folket på andra sidan fronten. Mangs dröm att få gå till Ryssland som missionär omintetgjordes med krigsutbrottet, men han gjorde vad han förmådde för Finland. Han startade en böne- och insamlingskampanj i Sverige som hette ”Finlands sak är vår”, och 1940 reste Mangs till USA, dels för att samla in pengar för Finland, dels för att predika.

I september 1943 inbjöds Mangs till Helsingfors som talare till ett så kallat Keswickmöte som ordnades av såväl kyrkliga som frikyrkliga samfund. Med detta började en åtta månader lång verksamhet i hemlandet. Man började med att utbilda ett par hundra själavårdare, sedan tog mötesverksamheten i den stora Johanneskyrkan vid. Mötena spred sig till andra lokaler: mässhallen, på universitetet, i bombskydd. Kampanjen kallades ”Helsingfors åt Kristus”.
Människorna strömmade till väckelsemötena trots dåligt väder, mörker och flyglarm. Överallt fylldes lokalerna och snart spred sig verksamheten till landsbygdsstäderna. Ungdomarna ville ha mer. I Tammerfors hölls ett möte för 800 studenter, i S:t Michel för 600. Biskop Eelis Gulin fungerade som tolk vid tillfällena.

I april 1944 fick Mangs också hålla ett tal för Finlands riksdag, en viktig händelse i evangelistens arbete. Hans intensiva och krävande arbete i Finland fick ett stopp då han insjuknade i polio och lunginflammation. Väckelsen i Finland fortsatte med inhemska talare.

Mörkret

Frank Mangs hälsa försämrades och han kunde inte predika så ofta mer. Redan 1937 hade han känt sig mycket utsliten och misslyckad som predikant. Situationen var förståelig; han arbetade samtidigt i fyra olika länder: Sverige, Norge, USA och Finland och kände sig säkert splittrad. Och familjen, fru Karin och de tre barnen - Runar, Margareta och Christer - hade han försummat.

Våren 1947 hade en norsk redare bjudit paret Mangs på rekreationsresa till Sydamerika men efter några möten i New York fick hans vänner skicka hem honom med flyg på grund av blödande magsår.

En lång sjukvistelse på Lovisenbergs sjukhus i Oslo följde. Några år senare flyttade Frank och Karin isär. De hade växt i från varandra. Mangs var ensam.

”Utåt var jag alltjämt en efterfrågad evangelist. Men inom mig var jag ensam. Ohyggligt ensam.”

Mangs kände att han inte angick någon. Att ingen kommenterade hans skilsmässa eller att han var så lite med sin familj såg han också som tecken på att han inget betydde.

Men mörkret medförde, som det så ofta gör, en insikt:

”Jag var tvungen att bli sjuk för att jag skulle få tid att leva. Det är en sak att se livet och försöka beskriva det för andra, en annan sak är att själv få tid att leva. Jag måste bli sjuk och ensam och få den där lappen på dörren för att jag åtminstone för en tid skulle få möjlighet att drunkna i livet.”

Själavården

Efter att Mangs minskat på sina offentliga uppträdanden på grund av sjukdom började han i stället själavårda människor i nöd. Samtalet mellan två blev en allt viktigare uppgift i hans kall.

I Sverige började han skriva artiklar i olika tidningar, bland annat i Svenska Journalen där han under 23 års tid svarade på läsarnas frågor under rubriken ”I förtroende”.

Frank Mangs har sagt att skrivandet inte var lätt för honom och att han alltid fått tvinga sig att skriva.

”Trots detta anser jag att skrivandet för närvarande är min största uppgift”…

”Under de år jag fått besvara frågor i olika sammanhang har jag mer än någonsin fått blicka in i den värld av nöd och ångest som många människor lever i.”

Mangs skrev liksom han talade - personligt, begripligt och med intellektuell och andlig skärpa.

Slutet

På senare dagar fick Mangs uppleva en ny offentlighet. Producent Bengt Roslund gjorde en TV-serie där Frank Mangs predikade och besvarade tittarnas frågor.
Det är också nu han träffar Harry Månsus. På 80-talet samarbetade de båda och Månsus blev den som kom att sammanfatta Mangs liv och gärning i boken Frank Mangs i närbild.

De sista åren av sitt liv spenderade Mangs i Karlstad. Han avled på ett sjukhem den 31 juli 1994 och begravdes vid Töcksfors kyrka.