I Harry Månsus hembygds fromhetsmiljö fanns ett namn som fick alla andra namn att förblekna – Frank Mangs, Nordens stora väckelseikon under 1900-talet. En av hans första väckelser ägde rum i Harrys hemkommun. Harry hade då ingen aning om att han senare skulle få samarbeta med hans två stora förebilder – Mangs och parhästen tillika riksevangelisten Berthil Paulson.

Harry fick förtroendet att skildra Mangs väckelsebudskap i Frank Mangs i närbild (1984). De tre gav sig också ut på en turné där de talade till närmare tusen pastorer, präster och teologi-studenter.

Ett slut, en början

En gråmulen novemberdag står Harry ensam och utbränd på en hög klippa vid Mälaren – knäckt av hans och Mangs stora väckelsevision. I hans inre kokade en häxbrygd av besvikelse, sorg, uppror och brustna visioner. Nerverna var på helspänn och han sov två-tre timmar per natt.
Harry tvingas be om hjälp från en själavårdare och psykiater. I det ögonblicket anade han inte att det nattsvarta mörkret var förberedelsen och gryningen till en ny nådens dag i hans liv.

I backspegeln kan han se att hans förtvivlade bön på klippan vid Mälaren blev hörd. En osynlig hand tar över rodret i Harrys liv. Han leds in på en andlig arena han inte ens visste fanns. Den låg så långt från hans väckelseparadigm man kan tänka sig. Det är nu, när Harry möter den nedbrutne Eric på Noors behandlingshem, som sinnesrogudstjänsterna föds.

Människor som också varit vid vägs ände kommer samman och på femton år sprider sig sinnesrogudstjänsterna till 150 kyrkor runtom i Sverige. Äntligen förunnas Harry uppleva den väckelse han drömt om hela sitt liv.