Wendla thorstensson

Vårdsamordnare i Region Örebro Län med en brinnande önskan om att ingen ska behöva känna sig ensam.

evangelieKrönika
joh 9:1-7, 24-39

Den tillit som kallas Gud

Som tonåring i Svenska kyrkans unga lyssnade och sjöng jag gärna sångerna från Ingmar Johanssons mässa ”Mysterium”. Där återkommer perspektivet att se tron som en ”tillit”. Detta var ett sätt att se på tro som var helt ny för mig men som tilltalade mig mycket. En Gud som ger oss integritet. Som iakttar oss på varsam distans. Inte en Gud som kommer med lagar, förbud och skam utan som finns där om vi vågar den tillit som kan leda oss till tron och Gud.

I dagens evangelietext får vi läsa om den blinde mannen som får sin syn tillbaka. Han har tillit till Jesus ord om att gå och tvätta sig i Siloadammen trotts att han inte vet vem Jesus är eller har träffat honom förut. Hans tillit ger honom synen tillbaka och han vågar stå upp för sin tro trots att han blir ifrågasatt av fariséerna. Det är tillit. Han blir inte tvingad, utan väljer själv.

När jag var ung led jag av anorexia. Jag dömde mig själv hårt och hade låg självkänsla. Jag var inte i behov av en Gud som dömde mig eller gav mig regler. Det gav jag mig själv tillräckligt av. Jag var i behov av att möta en Gud som tog emot min längtan om ett friskt liv. En Gud som hjälpte mig att lätta på oket och ge mig mod och kraft att våga livet. Som gav mig kraft att se miraklet i mig själv. Som också fanns där när jag tvivlade och visa mig att tro och tvivel går hand i hand. En Gud som likt Ingmar Johanssons texter finns runt mig som ett vakande öga som iakttar mig på varsam distans.

När jag mötte Gud med detta perspektiv förstod jag att tron handlar om tillit. Att Gud ger mig utrymme att våga testa mig fram i livet. Att livet är en resa där man inte blir dömd för att man tillfälligt går vilse.
På denna resa är jag fortfarande. Jag känner längtan, lust och livsglädje men jag går ibland fortfarande vilse. I dag har jag dock lättare att hitta tillbaka.

Jag tror inte på en dömande Gud. Jag tror på en Gud som ger oss möjlighet att göra egna val, som förlåter våra felsteg och vill oss väl och öppnar våra ögon när vi vågar känna tillit.

Jag är tacksam att få leva i den tillit som kallas GUD.

Wendla Thorstensson,
vårdsamordnare Örebro län