Det sägs att påsken är en riktig mathelg.

Jag undrar hur ofta vi skulle känna igen den uppståndne Jesus om vi delade vårt bröd lite oftare? Temat för Annandag påsk är möte med den uppståndne. Tänk att möta den uppståndne Jesus. Hur går det till? Kan man göra det nu?

Han har ju sagt att där två eller tre är samlade i mitt namn där är jag mitt ibland dom. Och att han är uppstånden och närvarande. Jag är med er alla dagar sa han ju till sina vänner. Så här är vi nu och får ta Jesus på orden. Har han lovat att vara här så är han här. Inte långt borta från någon av oss, han som själv är livets bröd, delar brödet med oss.

Vad händer med en människa som möter den uppståndne? Innan dagens
evangelietext läser vi i Lukasevangeliet om två vandrare som efter mötet med honom säger att deras hjärtan brann när dom hörde honom tala. Hjärtan sätts i brand i mötet med Jesus. Det är inte något som kan förklaras bara konstateras. Men konstigt är det ju inte.

Om vi möter den uppståndne så är det klart att det måste bränna till i vårt inre. Det är ett möte med världens frälsare, med livets källa och världens ljus. Klart att det blir ett möte som sätter spår.

Kan det vara så enkelt som för dom där båda vandrarna? Att gå och prata om och fundera över Jesus, vem var han, varför dog han? Stämmer det han sa?
Kan det vara så enkelt att Jesus sluter upp vid vår sida och delar våra samtal och våra möten? Ja, jag tror det. I Ordet talar Jesus nu som förr.

Så kan det ju också vara som för dom andra lärjungarna som fastän dom själva fick träffa Jesus, se hans korsmärkta händer och fötter och vara med när han bad om något att äta, ändå hade svårt att tro. Tillbaka till Ordet igen. Jesus tar med sina vänner till skrifterna. Där visar han vem han är.

Och så i själva måltiden förstås.

Så visst kan vi möta den uppståndne här och nu. Vi gör det när vi delar Guds ord och nattvardens gemenskap.