Tomas, så mycket måste ha skett inom dig under denna tid. Om vi skulle sätta oss in i din verklighet kring det som skedde där i Jerusalem för alla dessa år sen kanske vi kan förstå ditt sökande efter bevis lite bättre.

Tomas, du har precis som de andra lärjungarna mist Jesus, den personen som var ditt allt, ditt hopp, din mening och riktning. Du måste ha känt sorg över att ha mist en kär människa som varit ditt allt, måste ha känt vilsenhet i att inte veta vad som skulle hända nu, att inte ha din vägvisare kvar.

Allt var ju så tydligt bara för någon dag sen, hoppet var högt, vägen var klar och meningen fanns där.
Du befinner nog dig i ett vakuum där ovissheten är tuff. Att mitt i allt detta så kommer dina närmsta vänner i lycka och glädje och berättar att Jesus har återuppstått och att de ha träffat honom. 

Skulle du våga tro på det? Skulle du våga hoppas? Skulle du våga släppa in glädjen? Jag tror du ville tro men vågade nog inte. Du ställer krav för att kunna tro, för att våga tro.
“Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” Jag tror du är rädd för att släppa in allt vad Jesus betyder för dig och din tro. Tänk om du skulle mista allt igen, skulle du klara det? Du behövde nog för din egen skull få konkreta bevis för att våga ge ditt liv igen, din helhet och våga tro igen. 

Jag tänker att du var modig Tomas, som vågade vara ärlig med att du behövde mer för att våga tro igen i det sammanhang där du var den enda som tvivlade, men du måste också ha känt sig trygg i gemenskapen med dina vänner även om du inte kunde ta deras ord på att Jesus återvänt till er och till livet.
Jag tycker det är tydligt att du vill tro även om du kräver mer än dina vänners ord, du väljer ju att stanna med dom en hel vecka innan du får ditt bevis. Ett till tecken på att du verkligen vill tro är att du tvivlar inte en sekund när du väl får träffa Jesus. Du ifrågasätter inte om det verkligen är Jesus och vi vet egentligen inte om du ens rör såren, om du känner att du behöver det. Du svarar Jesus på hans uppmaning, att konkret få röra såren, med orden ”Min Herre och min Gud". Du bekräftar Jesus utan tvekan, du vågar tro och gör det. Jag gissar att detta styrker nog dig i ditt uppdrag att berätta om Gud, om Jesus och göra alla människor till lärjungar.
Nu vågar du med en trygghet utföra ditt uppdrag utan att vara rädd att utsätta andra för rädslan du själv bar på, att tryggheten försvinner och hoppet ska dala. Nu har du fått beviset för att livet vunnit och du kan dela det med en säkerhet och trygghet.

Tack för din tro, ditt sanningssökande och din vittnesbörd, Tomas.