Orden som Jesus uttalar till lärjungarna i evangeliet är kraftfulla: ”Den som inte är emot oss, han är för oss.” Jag tänker att de bär på en visdom om att vi alla är ett i Kristus. Jesus har inte delat in de som strävar efter att göra gott i hans namn i kategorierna ”vi” och ”dem.”
   Händelsen tar sin början när lärjungen Johannes reagerar på att en man driver ut demoner i Jesu namn utan att tillhöra den grupp han själv tillhörde – den grupp som dag och natt vandrade med Jesus. Johannes kommentar antyder att han ansåg denna handling vara exklusivt knuten till hans egen grupp. Denna man, som drev ut demoner, tillhörde inte deras krets, och Johannes funderade på om mannens äkthet, värde och handlingar borde ifrågasättas.
   Jesus svarar honom med de omtalade orden: ”Den som inte är emot oss, han är för oss.” Genom dessa ord förändrar han innebörden av vad det innebär att ”höra till” en viss grupp.

Bortom grupperingar och hierarkier finns endast din nästa. Jag tänker på bilden av Jesus som trädet och vi som grenarna, en påminnelse om att vi alla har vår givna plats i skapelsen och är beroende av varandra.
   I Jesu ord väcks nya perspektiv som ofta vänder upp och ner på människors fördomar och förutfattade meningar. Hans ord söker skapa en ökad förståelse för människans okränkbara värde och den självklara plats vi alla har i skapelsen.

Jag tycker mig ofta se och höra denna uppdelning av ”vi och dem” i samhället. Vi delar in människor i grupper baserat på faktorer som kön, ålder, religion, etnicitet och sexuell läggning, för att nämna några. Detta bidrar till en mentalitet där vi ser oss själva som ”vi” och de andra som ”dem.”
   I ”dem” tenderar det som uppfattas som annorlunda även att ses som hotfullt, vilket kan skapa en fara för vårt eget jag. Detta leder ofta till att vi tillskriver människor egenskaper baserat på vår egen förförståelse av vem de måste vara utifrån deras tillhörighet. Och här kan vi ha svårt att se det goda i vår medmänniska, för hur kan någon som verkar annorlunda och därmed hotfull vara god?

Vad som uppfattas som godhet är subjektivt och beror på våra egna värderingar och preferenser. Detta innebär att en friktion mellan människor nästan är att förvänta, utifrån de många olika omständigheter, läror och upplevelser som bidrar till vilka vi är.
   Ibland kan det vara frestande att begränsa Guds verk till det vi själva är en del av. Men Jesus uppmanar oss till ödmjukhet och varnar oss för att skapa murar mellan oss utifrån uppdelningen ”vi och dem.” I stället ska vi sträva efter att bygga broar som främjar enhet och samverkan. För att sprida kärlek och godhet, vilket i sin tur skapar förutsättningar för att Guds rike kan breda ut sig i världen, behöver vi samarbeta med varandra.
   ”Den som inte är emot oss, han är för oss,” tänker jag, visar på att Guds rike är brett och inkluderande. Guds kärlek och kraft kan verka i de mest oväntade sammanhangen, oavsett bakgrund, titel eller tillhörighet. Jag tror inte att tillhörighet till Gud handlar om vilken grupp du eventuellt tillskrivs av andra människor. Vi är alla syskon i tron på Kristus.

Jesu ord lämnar oss – som så många gånger förr – med en eftertanke om hur vi ser på våra medmänniskor och omvärlden. Varenda människa är skapad precis som Gud har skapat hen, och jag tänker att det innebär att vi behövs på olika sätt för att bidra till skapelsen. Hur vi än försöker komplicera saker och ting handlar det i slutändan om tron på Kristus och om att vara villig att agera i kärlek och ödmjukhet gentemot sin medmänniska, oavsett vem hen är. Guds verk är inte bundna av våra gränser – det sprider sig dit där godhet och kärlek får ta form.