Söndagens text håller mycket dramatik. Detta hände som vi vet strax efter Jesu dop, där hela bilden var helt annorlunda. Anden som kom ner som en duva, och Faderns röst, försäkrar att Jesus är hans älskade son. Denna mäktiga manifestation stärkte säkert Jesus för det som skulle följa. För oss är det också livsavgörande att vi är väl grundade i vetskapen om att vi är Guds älskade barn, inte minst när vi sätts på prov och frestas.

Det känns som om prövningens stund går över hela världen. Krig, maktgalenskap, gängkriminalitet som oroar. Allt detta är som en blöt filt som läggs över oss.
Jag gick förbi vid Slussen i Stockholm och kände oro. Då hade någon skrivit orden ur Rolf Biermans sång på muren: ”Låt dig ej förbittras i denna bittra tid”.

Vi får alla uppleva vår beskärda del av prövning i våra liv och därför ber vi i Fader vår: "Inled oss inte i frestelse/utsätt oss inte för prövning". Jesus sattes på prov av Satan. Det står till och med att Anden drev honom ut i öknen. Någon har sagt att den som flyr från hårda tider, flyr från Gud.
Jesus frestas att ta avstånd från mänskliga begränsningar - att kunna hoppa från höga höjder utan att skada sig. Att kunna göra bröd av stenar. Jesus är den ende som kunnat välja. Han är både Gud och människa. Han frestades till att säga nej till människans begränsningar, till sårbarheten, dödligheten, hungern, kroppsligheten, beroendet. Men Jesus valde att vara människa ända in i döden på ett kors. Därför helar han det som brast när människan gick bort från Gud.
Som det står i Psalmen ”För att du inte tog det gudomliga” … Det är ju inte så att vi slipper svårigheter som kristna, men vi får möta dem tillsammans med Honom som prövats på alla sätt och känner oss i våra svårigheter.

Orden "prövning" och "frestelse" sammanfaller ibland. Vi vet inte om det vi möter är en frestelse (något ont) eller en prövning (något i grunden gott, som kan leda till att vi blir bättre rustade för livet).
I tider med så många röster är det viktigt att söka sig inåt. Det finns ramar och mönster i livet som kan hjälpa oss. För Jesus var det i den yttersta prövningen Ordet, skrifterna som han hade lärt sig och som hjälpte honom att avvisa frestelserna. ”Det står skrivet"…

Vi kan ibland ha mist livsmönstret i botten av oss själva. Då är risken större att bli ett rov för krafter som vill föra oss bort från vårt centrum där Gud bor.
Vi har alla en väg som är vår unika väg. Jag lyssnade till Patrica Tudor Sandahl. Hon slutade ett föredrag med de tre frågorna "Vad får jag göra?" "Vad kan jag eller vill jag göra?" var de två första frågorna. Tredje frågan var "Vad ska jag göra?". Detta är mognad i livet att komma till. Vad är mitt kall, min kallelse, och sedan våga följa denna väg.
Som Jesus bad: "Ske inte min vilja utan din".