Häromkvällen satt jag och några vänner och diskuterade begreppet ”motvalls-kärring”. Det kan tyckas lite långsökt att då associera till Jesu mor Maria, känd som historiens tjänstvilligaste kvinna. Men kanske missar vi rätt mycket av Marias karaktärsdrag om vi endast reflekterar över den person som historieskrivningen har gjort henne till. En kvinna som sa ja.

Alla kvinnor blir inte mammor, men alla har vi en mamma. Vi relaterar till våra mammor på olika sätt, kanske har vi frigjort oss helt eller bara delvis. Vissa bearbetar på terapisoffan vad mamma gjort fel – och eventuellt lite rätt. Vissa mammor verkar ha gjort allt rätt – och det blir inte heller bra.

Helt klart har jungfru Maria gjorts till en förebild som ingen mamma i världen kan leva upp till. Det ligger i sakens natur. Det är kanske överflödigt att påpeka att det främst är män som format den historien. Liksom män har format historien om den andra kvinnliga ytterligheten, den första kvinnan Eva, som fått klä skott för hela mänsklighetens samtliga klavertramp. Två platta arketyper.

Men hurdan var Maria egentligen? Det går att utläsa en del om det genom att titta på hur Jesus betedde sig, eftersom barn präglas psykosocialt av föräldrarna. När det handlar om Jesus betonas hans båda naturer, att han var sann Gud och sann människa. Men konstigt nog får bilden av honom ändå lätt en slagsida åt det gudomliga. Gud till Fader blir hela förklaringen till Jesu speciella karaktär – för han avvek ju enligt evangelierna på många sätt. Men det är väl ändå att blunda för hundra år av psykologisk forskning om föräldrars påverkan på barn under uppväxten? Klart att det spelade roll hur Maria och Josef i hemmet talade med varandra, talade med barnen, diskuterade romarna, fariséerna, yttrandefrihet, jämlikhet och politik i största allmänhet.

Utan att göra en anakronistisk läsning av evangelierna kan vi ändå dra slutsatsen att Maria hade en uppsättning personliga egenskaper, precis som alla människor har. Ändå fokuserar vi så här års ofta främst på att Maria sa ja till att vara Guds tjänarinna, att hennes utvaldhet berodde på hennes beredvillighet (och renhet, godhet, gudfruktighet osv). Men i veckans evangelietext beskriver evangelisten Lukas att Marias kommentar till ängeln var: ”Hur ska detta ske?” En praktisk fråga alltså. En kvinna som direkt tänkte på hur saker skulle lösas.

Tänk om hennes utvaldhet berodde på att hon var en tänkare. Ett snille. En driftig person. En lösningsorienterad doer. En kvinna som skulle klara att ta kommandot när den vuxne Jesus inte hade lust att förvandla vatten till vin och se till att sonen ändå gjorde det som förväntades, ett första under i raden av speciella händelser.

Jesu var en naturlig ledare, självsäker och vältalig. Han vågade bryta mot sabbatsbud och han umgicks med folk som inte accepterades av alla. Han gick emot samhällets normer och flöt inte med strömmen. Han utmanade makteliten, han var frispråkig. Var tror ni han fick den drivkraften och kaxiga självkänslan ifrån? Det finns alltid en mamma med i bilden.

Maria var inte perfekt, hon gjorde säkert en del misstag och hennes tålamod tog slut ibland. När orken tröt satte hon sig. la upp fötterna och sköt upp saker till morgondagen. Precis en sådan människa ville Gud använda. Därför är hon en sann förebild. Därför kan vi också sänka axlarna och ha mänskliga förväntningar på julen.