Ett nådens år. Det är alltid rubriken till första advents texter enligt Svenska kyrkans evangeliebok. Nåd är ett sådant där typiskt bra kyrkord; det inrymmer godhet, glädje, kärlek och vila. Och det är väl det vi vill få med oss in i ett nytt år.
Men kan det verkligen bli ett år fyllt av godhet, glädje, kärlek och vila? Det kan verka se mörkt ut. Kanske året istället fylls av sorg, stress och bedrövelse? Jag tror att det kan bli ett nådens år, även om det skulle kantas av sorg och bedrövelse, med hjälp av åsnans envishet och ödmjukhet. 

Jag har alltid tyckt att det är lite märkligt att vi inleder adventstiden med intåget i Jerusalem. Att vi börjar i slutet av Jesu liv. Det är såklart begripligt också; advent betyder ankomst och det är Jesus som är ankommande till oss. Men ändå, det är lite märkligt.
Det finaste med den här texten är åsnan och ödmjukheten den frambringar. Det finns inget högdraget med åsnor. De är små och envisa. Trots det, eller kanske på grund av det, väljer Jesus att rida in i Jerusalem på en åsna. Hade han ridit in på en ståtlig häst hade det garanterat dragit till sig folkmassor, men kanske inte av alla sorter. Nu samlas både de som är med och mot honom. Fattiga som rika, ödmjuka som högfärdiga.
Vem väljer egentligen att rida på en åsna om man nu skulle kunna undvika det? Jo, det väljer Jesus för att visa på att han är Messias. Den som människor, av alla dess slag, har väntat på. 

Ibland tänker jag att när vi säger att Jesus finns till för alla människor så menar vi egentligen inte det. Utan vi tänker troligtvis framför allt på de som är utsatta, eller rätt och slätt vanligt folk. Men då har vi glömt ett gäng; de högfärdiga, rika och dryga människorna. För även de kom när Jesus red in på en åsna. Han mötte alla människor i ögonhöjd - de utsatta, de vanliga och de högfärdiga. Åsnan är tecknet på ödmjukhet i berättelsen. Att vara ödmjuk är både en gåva och en egenskap att arbeta för.

Oavsett om du är en av de utsatta, en av alla vanliga eller en av de högfärdiga vill Jesus möta dig i ögonhöjd. Det är något att glädjas av och vila i inför detta nådens år.