Jesus gör det så enkelt för oss. Han kokar ner hela lagen till ett enda bud, nämligen att vi ska älska varandra. Så himla enkelt men ändå så himla svårt! 

Det slår mig ibland hur vi människor kan agera helt utan kärlek. Vi tar beslut som gynnar bara oss själva utan att ägna en tanke på vår medmänniska. Det kan handla om att vi tar ett mjölkpaket längre in, så att vår mjölk säkert håller sig extra länge; Eller så parkerar vi bilen snabbt utan att kolla var strecken på gatan är, så att säkert en till bil får plats bakom; Eller så bjuder vi bara in de människor som det känns bekvämt med, de som är lika oss, trots att vi vet att det finns fler i vår närhet som hade blivit överlyckliga över en inbjudan till att fira högtider som en påskafton. 

Ja, vi tar ofta den enkla vägen för oss själva och snabbt ska det gå. Det är som att valen bara går på rutin, vi tänker oss inte ens för. Men Jesus säger att alla människor ska förstå att vi är hans lärjungar om vi visar varandra kärlek. Jag får stanna upp när jag läser orden. Förstår verkligen människor omkring mig att jag är en Jesu lärjunge? Lever jag verkligen ett liv som genomsyras av Guds enorma kärlek gentemot alla människor?
Visst visst, vi ska självklart inte bli för hårda emot oss själva. Vi gör så gott vi kan och så vidare. Men jag undrar ibland, gör vi verkligen så gott vi kan? 

Jesus utmanade allt och alla med hans blotta närvaro här på jorden. De enda han inte utmanade var de som hade det allra sämst. De fattiga. De utstötta. Dem hjälpte han istället. 
Vilka har vi i vår närhet som behöver vår hjälp? Vilka har vi i vår närhet som behöver få uppleva Guds enorma kärlek? 

När jag gick igenom en kris och låg hemma och inte förmådde mig att göra så mycket mer än att vara just hemma hörde en vän av sig. Han frågade om jag ville spela en beachvolleybollturnering. Det ville jag. Vi pratade inte så mycket om krisen jag gick igenom, vi spelade mest beach. För mig där och då fanns nog inget som kunde hjälpa mig mer. Det var ett klockrent sätt att ”älska sin nästa”.

Nu går vi in i en tid där solen lyser och uteserveringar blir fulla av människor och skratt. Fantastiskt på många sätt, och fruktansvärt på andra. Ensamheten gör sig synligare än på länge. Det är tufft att gå förbi stora sällskap när man själv aldrig får en inbjudan. Så, vem kan du bjuda med till en uteservering? Vem kan du bjuda med på en glass i solen? Vi lever i ett av världens mest ensamma länder, kanske är det hög tid att ändra på det. Förändring börjar alltid med oss. Jesus sa; älska varandra. Låt oss göra det, oavsett om det gäller en fråga om att spela beachvolleyboll eller en glass i solen. Det behöver faktiskt inte vara svårare än så.