Hej vänner! Jag blev alltså inbjuden av Kapellet att skriva en text med Ordet som utgångspunkt. Vi tar det igen, så att det får landa ordentligt:

”De började undra vem som var den störste av dem. Jesus, som visste vad de tänkte i sina hjärtan, tog ett barn och ställde det bredvid sig och sade till dem: ’Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst av er alla, han är stor.’”

Storhet och litenhet alltså.

Eller ett bättre ord: ringhet. Obetydlighet.

Vi behöver ha betydelse, och vi söker meningen med vårt liv. För vem vill vara obetydlig och leva ett meningslöst liv?

Inte jag.

Hade jag varit präst hade jag predikat om det om och om igen: att framgång är att ta upp en påkörd katt. Att framgång är att lyssna på ett barn. Att framgång är att tvätta lärjungarnas fötter, hemlösas fötter, sin gamla mors fötter. Framgång är att be om förlåtelse.

Vi tar det ett varv till.

En riktigt framgångsrik människa delar med sig av sin mat, oavsett om hon själv är hemlös, fattig och sjuk. Framgång och verklig storhet är att se till att en människa inte fryser – inte nödvändigtvis att äga en fabrik som producerar filtar.

För vad lär hon oss, hon som följer oss i varje steg? Ni vet, hon som aldrig säger något högt, bara ler milt och tyst medan hon klär av oss allt: vår skönhet, våra utbildningar, våra kontaktnät, vår karriär, våra smycken och till slut vår hud.

Heter hon Tid, eller heter hon Död?

Ja, hon som kommer att ta ifrån mig mitt hår och mina tänder, mitt företag, alla språk jag har lärt mig och alla följare på Instagram. Hon visar att ”liten och stor” är en tvärtomlek.

Det är kanske därför vi fylls av lycka när vi har gjort någon glad. Det är en anvisning. Den varma storheten vi fylls av när vi har lyft en fågelunge som ramlat ner från ett fågelbo.

Ju längre jag ber Jesus att säga till mig vad jag ska skriva, desto högre hör jag:

– Det är i det minsta som det största finns. Det är tvärtom.

Det är en livslång resa att ta in det som den barfota snickaren säger, och det krävs en massa mod för att följa hans ord.

Men vi är modiga.

Och vi ska bli stora och mäktiga – eller hur?