I TV-serien Stranger Things får vi följa ett lite nördigt tonårsgäng som mest av allt gillar att spela rollspel; Mike, Dustin, Lucas med flera. Det är 1980-tal och referenserna till filmer och andra tidstypiska markörer bakas snyggt in i scenerna.
   Strax utanför ungdomarnas hemstad pågår militära experiment under stor sekretess. Försöken går bland annat ut på att lära människor utveckla diverse superförmågor och få kontakt med parallella verkligheter. Naturlagarna så som vi känner dem sätts ur spel.

De superhemliga försöken börjar emellertid med tiden läcka in i samhället. I och med det ställs saker och ting på sin spets för våra hjältar. Vem kan man egentligen lita på när agenter och monster nästlar sig in i stadens vardagsliv? Från sina rollspelskampanjer är tonåringarna dock vana vid att hantera groteska varelser och övernaturliga krafter. Därför är de inte så låsta i sitt tänkande när det gäller att lösa problem och utmaningar av de här slagen.

I bibeltexten för idag möter vi Johannes Döparen. Han går som en vägröjare till Messias. Trots att han är riktigt kärv och drastisk i sin undervisning, samlas folket kring honom; såväl judar som romerska soldater.

Strax före dagens evangelietext rycker Johannes - bildligt talat - undan mattan under fötterna på flera av de församlade.
”Och tro inte att ni bara kan säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar.” Underförstått: det går inte att hänvisa till någon annans meriter, att man tillhör en viss folkgrupp eller liknande, inte heller att skylla ifrån sig. Inför Gud står vi nakna med vårt eget ansvar.
   Han fortsätter resonemanget med att tala om att den tröskade säden ska rensas och agnarna ska kastas i en eld som aldrig slocknar. Starka och drastiska bilder - och syftet är nog också just att skaka om, för att hjälpa (både de och oss) att se bortom det invanda och ibland lite väl trygga.

Temat för den här söndagen är vårt dop. Johannes Döparen visar på det som inte fungerar, som är destruktivt och på olika sätt bryter ned. Han talar om omvändelse. Ordet för omvändelse på nytestamentlig grekiska är metanoia, det kan också översättas med medvetendeförhöjning.

I Stranger Things får våra nördiga huvudpersoner bli hjältar därför att de hittar kreativa lösningar och tänker bortom det invanda, utanför boxen. Med ett förhöjt medvetande skulle man kunna säga. De står, likt Johannes döparen, utanför.
   Hela TV-serien är fylld med apokalyptiska visioner, inte så långt från de bilder Johannes bär fram i sin undervisning. Han talar om Kristus som ska komma och döpa i helig Ande och eld. Att den som kommer efter är just Gud i människogestalt, Guds närvaro härbärgerad i en mans kropp. Det gick många förbi, men Johannes inser vad som är på gång. En outsider från öknen som är enkel att förbise och håna, men som visar sig vara en av få som ser med klar blick in i det som händer. 
Jag tänker att det är det som Johannes Döparen också menar med att omvända sig - att förhöja sitt medvetande. Att behålla hjärtat varmt men samtidigt huvudet kallt, tänka i nya banor och se vad som sker bortom det påtagliga med sin medmänniskas bästa för ögonen.

Dopet berättar att vi vill höra Gud till. Att vi försöker se Guds närvaro även i en bitvis kaotisk och dyster värld, och att hedra vår kallelse att göra skillnad och tänka utanför boxen. Vi låter treenighetens mysterium skölja över oss och påminna oss om att Gud är mitt ibland oss. Där för att dra oss med in i den goda kampen. 

Psalm 386 beskriver det på ett fint sätt.

”Vi får dricka liv som trädet rotat i en fruktar jord. Flodens vatten strömmar ständigt, liv åt träd och frukt det bär. Livets vatten i en dopfunt vittnar om att Gud är här.”