För mig är missionsbefallningen är en av de texter vi har hört så många gånger att vi riskerar att inte lyssna på budskapet längre. Men lyssnar vi ordentligt rymmer denna text så mycket, kanske till och med hela evangeliet. 

Jesus talar inte till ett tryggt folk utan han talar till en skakad, osäker och tvivlande grupp. De elva lärjungarna har just förlorat allt. Deras mästare har korsfästs. Deras rörelse har slagits ner. De är rädda men ändå går de. De går till Galileen, till berget, trots tvivlet. Och låt oss lyssna på det där noga: några tvivlade.
Det var inte en perfekt samling övertygade, modiga hjältar. Det var sårade, trasiga, osäkra människor. Just det gör denna text till en av Bibelns mest trösterika meningar. Tvivlet får en självklar plats i berättelsen. Tvivlet ses inte som ett hinder för att möta Jesus, det är en del av att möta Jesus. 

Tvivel om tron, om dig själv, om din plats i världen, om kärlek, kön, identitet eller framtid gör oss inte till mindre lärjungar. Vi står där med de elva. Jesus kommer fram till oss också. Jesus kommer inte med krav på perfektion. Jesus kommer inte med en dom, utan med ett uppdrag.
Han säger inte "Vänta tills ni har alla svar". Snarare säger han: ”Gå, trots att ni inte har det”. Jesus säger: "All makt har jag fått", men han använder inte den makten för att härska utan för att sända. För att kalla oss in i ett liv som bär hopp, som rör vid sår, som förändrar världen. Jesus befallning handlar om att frigöra, inte erövra. Att döpa, undervisa och leva i motstånd mot världens orättvisor. Att stå med de fattiga, med de utstötta, med de tystade.

Det är inte en passiv tro vi bekänner. Det är en tro som reser sig, går ut och tar risker. Det är tro som står på de förtryckta, sargade och utsattas sida. Det är en tro som inte låter sig tystnas när den ser orättvisor. När vi hör Jesus säga att han har "all makt", får vi inte läsa det som världslig makt. Detta är inte en kejsares makt. Det är den korsfästes makt. Den makt som vägrar våld, men ändå övervinner döden. Den makt som rör vid spetälska, bryter sabbatslagar för att hela, och som säger: saliga är de som hungrar efter rättfärdighet. Världen behöver den sortens makt. Inte mer vapen, hat eller  tystnad. Världen behöver lärjungar som går till Galileen även när de tvivlar. Som vägrar ge upp hoppet. Som vågar säga  "Vi tror på en annan ordning. En ordning där barn inte dör i krig och där kvinnor inte förtrycks. En ordning där transpersoner inte mördas och där hbtqia+ personer inte förtrycks. En ordning där flyktingar får en plats vid bordet”.

Och vet du vad?

Det börjar med oss. Här. Nu. Vi sänds inte för att vi är färdiga, men för att världen väntar. Jesus säger ”Jag är med er alla dagar till tidens slut.” Där har du evangeliet. Jesus sänder oss, men han lämnar oss aldrig. Han går med oss in i kamp, in i handling, in i förändring. Så när vi marscherar för klimatet, när vi protesterar mot rasism, när vi öppnar våra kyrkor för dem som inget hem har är Jesus där i ord, handling och tanke. Inte på tronen i något avlägset palats, utan mitt bland oss. I rörelsen. I kampen. I sången. I tåget. I tvivlet. Så gå, du som tror. Gå, du som tvivlar. Gå, du som längtar. 

För Jesus sänder oss, och världen väntar.