Bröd är ett centralt begrepp i kristen tro. Ja, du behöver inte vara troende eller praktiserande kristen alls för att veta att kristna samlas och äter “bröd”. Ibland hör man ett fnysande och referenser till pappbitar. Då försöker jag förklara, och försvara: “Det är ett rituellt bröd. Det är inte meningen att det ska vara gott.” Men det är en poäng i att det ska vara osyrat. 

På söndag är det Midfastosöndagen. Som det hörs på namnet infaller den ganska så mitt i fastan. Och temat är “Livets bröd”. Lite gäckande, eftersom vi av tradition inleder fastan med att äta oss illamående på semlor. Sött bröd med grädde och mandelmassa. Och florsocker på toppen. Extra allt. Medan oblaten - som vi varje söndag ackompanjerar med “Kristi kropp, för DIG utgiven" - är liten och tämligen smaklös. Doppad i vin. “Kristi blod, för DIG utgjutet.” Och så går vi till nästa. Upprepar. Tills alla har fått och vi säger “Vi har tagit emot Jesus Kristus - hans kropp och blod. Han bevare oss till evigt liv.”

Livets bröd - vad kan det betyda? Har vi en ledtråd här, vid altarrundeln?

När jag för länge sen trevande började pröva min prästkallelse och gick Svenska Kyrkans grundkurs på Hjo folkhögskola blev det min tur att hålla i morgonbönen efter Midfastosöndagen. Jag minns att jag lite putslustigt konstaterade att “Livets bröd - det FÅR man skåpäta!” Spridda fniss. Så hade jag kanske inte uttryckt mig idag, två decennier senare, även om jag i sak håller med mitt 27-åriga jag. Tag och ät. Hela tiden. Men samtidigt som den lilla oblaten snabbt smälter på tungan och sväljs ner ges löftet att Livets bröd mättar. För evigt.

På söndag får vi höra en poetisk text ur Ordspråksboken. Där beskrivs hur Visheten bygger ett hus, med sju pelare, ställer till med slakt, blandar vinet och bjuder sedan in… eh… de okunniga och oförståndiga? Inte de pålästa och värdiga! Och hon uppmanar att äta brödet och dricka vinet. Och sen överge enfalden, följa förståndet.

Därefter får vi höra en text av aposteln Paulus, som drar sig till minnes Moses och hans folk under ökenvandringen; hur de mättades av brödet från himlen utan att göra något. Men de flesta av dem blev visserligen mätta där och då, men förstod ingenting av det. Deras kroppar lämnades döda i öknen. 

Slutligen får vi lyssna till Jesus själv. Ska vi här få någon rätsida på brödmysteriet?

“Jag är livets bröd” säger Jesus. “Era fäder åt mannat i öknen och de dog. Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.”

Inte helt otippat börjar folket debattera vad han egentligen menar. Ska vi äta hans kött? Det låter ju inte vettigt! Men Jesus står på sig. Jo, de måste äta Människosonens kött. Det är deras enda chans. “Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.” Jag undrar om någon av de församlade förstod. Jag tror inte det. Inte då.

Vi då? Förstår vi? 

Nej, jag tror inte det. Men måste vi det? Kan det inte räcka med att vi hörsammar inbjudan och slår oss ned i salen med sju pelare, äter brödet och dricker vinet. Och försöker överge vår enfald. Vad nu den består i. Kanske i att det räcker med bröd från skafferiet? Helt oavsett om det är osyrat eller bakat med surdeg, har mandelmassa inuti och florsocker på toppen, är hårt eller mjukt, ger det en väldigt kortsiktig lindring. Äta bör man, annars dör man. Det lär vi oss tidigt. Men det räcker inte. Det är kanske den enfalden vi måste överge. 

Kristi kropp, för DIG utgiven. Kristi blod, för DIG utgjutet.

Vi låter Jesus skicka med oss några ord till sändning, innan vi går in i andra halvan av fastan och vandrar vidare mot påskens drama:

“Detta är brödet som har kommit ner från himlen, ett annat bröd än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i evighet.”

Med de orden får vi gå vidare i fastan, med eller utan fikabröd. Men oavsett om du valt att avstå något under fastan eller inte - nu är kanske tiden att fråga sig:

När bjuds jag på Livets bröd i mitt liv? 

Tar jag emot det?