”Blanda inte ihop kyrka och politik!”, ”Tänk på att en präst ska tjäna hela sin församling!”, ”Diskriminera inte oliktänkande!”. Förmodligen känner en del läsare igen sägningarna. Kanske har ni blivit tillrättavisade med sådana förmaningar. Kanske har ni använt dem själva. Eller både och. Så har det varit för mig i alla fall.

Dessa härskartekniker används i kyrkliga sammanhang. Om både självkänsla och självförtroende är relativt lågt och om man dessutom lider av tillitsbrist och rädsla för mänskliga (notera mänskliga) auktoriteter så begränsas både ens lärjungaskap och kristna genuinitet - om man låter sig hunsas av dem. Jag tänkte att det är dags att syna dessa härskartekniker.

För över tjugo år sedan var jag aktiv i ett partipolitiskt ungdomsförbund. Det är ingen hemlighet. Den informationen kan man tillförskansa sig via Wikipedia. För några år sedan när jag befann mig i antagningsprocess till att bli prästkandidat i Svenska Kyrkan hade jag flera samtal med personer som tyckte att den bakgrunden var problematisk. För tydlighetens skull var det inte vid den formella antagningskonferensen utan i andra, mer informella, sammanhang.
Det var pannor i djupa väck kring det faktum att jag i min ungdom varit medlem i och företrätt ett ungdomsförbund på vänsterkanten. Hade jag senare, i någon slags offentlighet, "bytt sida” tror jag faktiskt inte det hade problematiserats alls. För det räckte nämligen att skrapa på ytan lite för att förstå att de som ”hade frågor om min bakgrund” själva antingen var politiskt aktiva i partier på högerkanten parallellt med sitt kyrkliga engagemang eller i annat fall var väldigt öppna med sina partipolitiska sympatier.

Hur som helst har jag noterat att det är från samma håll ibland primalskriksliknande protester gör sig gällande om en kyrka som är för ”aktivistisk”. Det kan handla om tillfällen när kyrkans företrädare tar ställning mot ekonomisk ojämlikhet, hur den sekulära staten behandlar flyktingar, det mänskliga våldet på Skapelsen eller såväl sekulär som religiöst motiverad diskriminering av kvinnor och minoriteter.
Den pinsamma paradoxen är att samtidigt ska det inte vara några problem att vifta med förtryckarstaters flaggor, neka kvinnor till vigningstjänster och hbtqi-personer till att ingå äktenskap. Då är det inte politik. Då är det plötsligt kristen teologi och tro.

Så här kommer då lite kristen teologi och tro.

När Jesus välter borden och driver ut månglarna ur templet så gör han det för att han är Gud. Jesus är också tydlig i bland annat Matteusevangliets sjätte kapitel när han säger att man inte kan tjäna både Gud och Mammon. Det överensstämmer väldigt bra med det första budet ”Du ska inte ha några andra Gudar vid sidan av mig” från Andra Mosebok. Jesus tid på jorden sker i en judisk kontext. I brevlitteraturen efter evangelierna när Jesusfolket alltmer formeras till det vi människor valt att kalla för en egen religion så fortsätter emellertid denna tydliga förkunnelse. ”Mina barn, var på er vakt mot avgudarna” är till exempel de avslutande orden i Första Johannesbrevet.

Så med det sagt. Det handlar inte om höger eller vänster. Det fanns inget politiskt höger eller vänster under den tid då evangelierna utspelade sig. Det handlar om lärjungaskap. Jesus ställer sig gång efter annan på fattiga, fängslade och förtrycktas sida. Inte som någon politisk ledare utan som Gud själv. Samtidigt som han gång efter annan uppmanar de materiellt välbeställda att göra sig av med sina rikedomar och i stället tjäna Honom. Det är både ett budskap och rent ut sagt levnadsregler som gäller oss kristna även idag.

Den österbottniske väckelsepredikanten Frank Mangs säger i en gammal predikan att synd i första hand är motstånd mot Gud. Det vill säga att inte släppa in Gud i alla sina angelägenheter. ”Det finns dem som aldrig skulle dricka ett glas sprit. Men de är fulla av bitterhet och vrånghet”, säger han.

Det är frestande att tillskriva andra bitterhet och vrånghet. Jag själv är ju en sådan som inte dricker någon sprit. Men jag tänker att för att en fullständig överlåtelse ska kunna ske behövs sådant som skymmer sikten för lärjungaskapet och korset rensas bort och drivas ut.

Det är varken bögar, brudar eller blattar som Jesus jagade i väg med en piska. Det är i alla fall inte så jag läser Bibeln och tolkar Jesus när han driver ut Mammons hantlangare ur templet.  

Och just det. För övrigt är jag av den uppfattningen att präster och diakoner inte ska vara medlemmar eller företräda politiska partier. Inte ens som ersättare i tekniska nämnden i Knäckebrödhult eller som politiskt tillsatta nämndemän i någon domstol någonstans. 

Så var det sagt.