Jag är helt slut. Jag har nämligen varit ledig. Sommarsemesterns plikter innehåller sådant som att bära runt tallrikar, underhålla gäster samt delta i familjens mer eller mindre seriösa byggprojekt. Kort sagt: semester är inget för den som vill vila. Äntligen terminsstart! 
Så möter vi sensommarens första evangelium: en berättelse om vilodagen och om ett under. Här blir frågan om vila och arbete på allvar.

Det finns många berättelser om hur Jesus botar sjuka eller utför olika under. Jag vill rikta blicken mot de olika sammanhang som omgärdar berättelserna. Var sker undret, när sker det och inför vilka? Det är själva inramningen som förklarar budskapet.
Ibland tar Jesus människor avsides och utför undret nästan i hemlighet. Andra gånger sker det mitt i folkvimlet. Här sker det i synagogan, på sabbaten. Många gånger säger Jesus något i stil med att din tro har hjälpt dig, men så är aldrig fallet när han botar sjuka på sabbaten.
Jesu kritiker säger att han bryter mot sabbatsbudet genom att handla där man förväntade sig vila. Men just detta regelbrott är ett helande sådant – ett mönsterbrott som öppnar för liv.
Berättelsen påminner oss om det mönster som sabbaten alltid burit med sig: Gud vilade efter skapelsen och gav människan en rytm att leva i: först arbete, sedan vila. Poängen är att sabbaten själv är ett avbrott i vardagens slit, men här visar Jesus att det nödvändiga avbrottet inte bara är vilan i sig, utan helandet. I brytningen blir något nytt möjligt och Jesus bryter sabbatens förväntningar just för att visa det. Budskapet är tydligt: att släppa fram livet kan aldrig vara ett övertramp.

Och här får berättelsen tala in i våra liv. Vilka mönster styr våra dagar? Ibland kan både arbete och semester bli lika kravfyllda. Vi skämtar om hur semestern tröttar ut oss, men under ytan finns en allvarlig fråga: lever vi i rytmer som binder eller som befriar? När vi fastnar i vår bredbenta fyrtakt kommer Jesus med synkoper.

Sabbaten är inte en boja utan en gåva. En kadens som öppnar för Guds närvaro och för helande. Jesus visar att vilan inte består i passivitet, utan i att det liv som Gud redan vill ge bryter fram.