Varför är det så svårt för oss att hjälpa andra? Är det för att vi själva inte har haft det lika svårt? För att vi inte fått uppleva på nära hand hur det är att vara fattig, hemlös eller hungrig?
På fredagar får jag gå med Vardagskyrkan i något vi kallar Kaffe med Hopp där vi delar ut kaffe och smörgåsar till hemlösa, missbrukare och de som behöver. För Kristina som själv har varit hemlös och sovit på toaletterna betyder detta extra mycket, och ingen kan säga “Åh Gud välsigne dig” som hon med sin djupa röst som ljuder av både kärlek och många år som rökare. Hon förstår och bondar med dessa personer för att de delar samma erfarenhet.
Kristina har inte mycket pengar men hon delar med sig av det hon har och går inte förbi någon som behöver hjälp och stöd. Hon säger ofta att det är finare att ge än att få.

Är detta en nyckel till den rika man som springer fram till Jesus och på knä frågar Honom vad han kan göra för att få evigt liv? Frågan i sig är självisk för den handlar fortfarande om mannen själv, eller hur? Han frågar inte hur han kan hjälpa någon annan.
Vi ska inte döma mannen för att han är inte förmögen att vara en god människa i sig själv. Inte ens Jesus, som människa, är det. Jesus har själv sagt det. När mannen springer fram till Jesus och kallar Honom Gode Mästare, svarar Jesus att “Ingen är god förutom Gud”. Alltså inte ens Jesus kan vara god i sig själv, utan Han är god för att Han är Gud. Jesus ser hela tiden på sin Far i himlen och gör hans vilja.
Om Jesus behöver Gud för att vara god visar det oss hur mycket vi behöver Gud för att vara goda. Gud har gett oss Jesus som svaret men inte ens nu när denna man har Jesus framför sig som ser på honom med kärlek kan han göra det rätta.

Gud genom Jesus som är 100% människa och 100% Gud känner alla människors innersta. Gud har inte bara skapat oss utan har även korsfästs och lidit för alla våra synder på korset. Gud har genom Jesus känt och upplevt in i minsta detalj vad det är att vara människa. Hur det är att vara hemlös, hur det är att inte kunna ge sina barn mat, hur det är att inte få träffa sina barn på grund av missbruk, hur det är att inte bli sedd, älskad och bekräftad som människa.
Är det därför det är lättare för Kristina att gå ut och hjälpa de hemlösa än vad det är för denna rika man att sälja allt och följa Jesus? Vem är det som är fattig? När Kristinas ansikte lyser av lycka mot en person som sovit på en toalett men just då, där och då, får möta Jesus genom henne, öppnas en ny dörr. Genom sitt lärjungaskap och som tolvstegare visar Kristina en annan, rikare väg.

Jesus säger till mannen att han ska följa buden och jag reflekterar över dem. Förutom att visa respekt till mor och far är det mest saker vi inte ska göra: inte vara otrogna, inte stjäla, inte vittna falskt, inte lura någon på det som är hans.
“Det har jag hållit ända sedan jag var ung” svarar mannen, även om han där och då bryter mot det tredje budordet - att inte vittna falskt. Men mannen är oförmögen att se detta just då. Det står att Jesus fylldes av kärlek till mannen och kanske ser Jesus denna mans lidande och hur han har försökt att hålla buden hela livet men hur denna unge man upplever en tomhet som inget annat än Jesus kan fylla.
Hur mycket vi än försöker fylla detta tomrum med pengar, saker, alkohol, droger, relationer, arbete eller träning blir tomrummet bara större och större, för inget annat än Jesus är svaret på vårt lidande. Kanske Jesus ser att den fattigaste av dem alla är denna man med sin avgud rikedom. En avgud så omfattande att den begränsar hela mannens liv från den sanna friden som bara finns i Jesus Kristus.
Jesus berättar för mannen om det enda som fattas honom: “Gå och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” Mannens ansikte mörknar och han går bedrövad iväg. Han äger ju så mycket.
Jag läste att Moder Teresa berättade att den värsta fattigdom inte var i slummen i Calcutta där hon arbetade med att hjälpa de behövande, utan hos de rika som satt i stora, tomma hus. Som ägde allt men var så ensamma att de bara ville att någon skulle komma och prata med dem.
Vi kan likna mannens rikedom som ett vackert beroende, för det är inte lika synligt som ett missbruk av alkohol eller droger.

Jesus säger att det är svårare för en rik att komma in i himmelriket än vad det är för en kamel att komma igenom ett nålsöga. Lärjungarna blir förskräckta och säger: ”Vem kan då bli räddad?” De tänker igen på det sätt som den här världen lärt oss tänka. Den som är rik och ser ut att ha det bra är någon som har lyckats. Hur ska det då gå att komma in i Guds rike för någon som inte ens har uppnått detta? Jesus ger igen svaret: För människorna är det omöjligt, men inte för Gud, eftersom allting är möjligt för Honom.
Det är här jag brister ut i gråt över Guds oändliga kärlek för oss. Det är nu vi får falla på knä inför Gud och be: Hjälp mig att bli fri så att jag bättre kan hjälpa Dig och den som fortfarande lider.
Gud kommer att visa dig vad du behöver göra för att bli fri. Inte för att Gud är en elak Gud som vill ta ifrån dig din snuttefilt, vad det än må vara, utan för att snuttefilten inte fungerar. Det är bara Gud som gör det.

I sjunde steget i tolvstegsprogrammet får vi ödmjukt be Gud att förändra oss för vi kan inte det själva, det är omöjligt, vi behöver Guds hjälp. ”Min Skapare, jag är nu villig att överlämna mig helt till dig, både det goda och det dåliga i mig. Jag ber att du nu avlägsnar alla brister i min karaktär, de som hindrar mig från att vara till nytta för dig och för mina medmänniskor. Ge mig styrka att, när jag går ut härifrån, utföra dina befallningar. Amen”.

I det tredje steget överlämnar vi oss till Gud. ”Gud, jag överlämnar mig till dig, för att du skall forma mig och göra med mig som du vill. Befria mig från mitt egos slaveri så att jag bättre kan utföra din vilja. Befria mig från mina svårigheter så att segern över dem kan bära vittnesbörd till dem jag vill hjälpa. Om din kraft, din kärlek och ditt sätt att leva. Må jag alltid handla enligt din vilja!”

Jag känner hopp att det även gick bra för den rike mannen, för till slut mår vi så dåligt av våra avgudar att vi måste kapitulera inför Gud och be om hjälp. Det är mitt hopp och min längtan för oss alla eftersom det bara är detta som kan ge oss en inre rikedom som är fylld med Guds frid, kärlek och nåd. Detta blir den källan till liv som rinner över och hjälper andra.

Gud välsigne dig.