Jesus ord i söndagens evangelium är ord och inga visor. De återfinns hos alla evangelister. Egna anspråk på lycka, visdom och berömmelse kommer att straffa sig. Evigt liv är inte till salu.Vi riskerar att förlora våra liv istället för att vinna dem. Det handlar dock inte om att söka lidande, utan att förvänta sig det om vi vill leva som Jesu lärjungar.

Ordet för liv i grundtexten är också liktydigt med själ. Det kanske blir lättare att ta in texten med den översättningen. I mitt sekulära tänkande är jag van vid att likställa mitt liv med min kropp. Jag försöker rädda mitt liv genom att få leva kvar på jorden. Jesus ord kan sätta fokus på vårt själsliv. Om vi lämnar över våra jordiska liv så kan vi vinna själens liv. Att leva med Kristus i själen är rikedomen vi vinner när vi ger upp vår egen strävan efter jordisk framgång. Vi får kärlek, gemenskap, kreativitet och liv i utbyte mot att vi lägger våra liv i Kristus händer. Vi blir en del av en gemenskap som sträcker sig bortom tid och rum. Hur fantastiskt och svårt är inte det på en och samma gång?

Till sammanhanget för texten hör att Jesus just före denna passage berättat för sina lärjungar om sin kommande lidande och död. Han berättar för dem att han ska mista sitt jordiska liv för att sedan väckas till ett nytt liv. Petrus, en av lärjungarna, blir orolig och ber för att så inte ska ske. Jesus blir arg och anklagar Petrus för att gå det ondas ärenden när han inte förstår att detta är Guds goda vilja.

Detta är alltså Jesus ord till sina fysiska lärjungar där och då. Det är inte absoluta krav på oss för att få ha en plats i Svenska kyrkan. Orden är inte riktade till oss, men de är en väg till gemenskap i Kristus, nu som då. I 2000 år har kristna följt i Jesu spår och vägen är ännu öppen för oss.

Vad har vi att försaka, att släppa taget om, att ge upp? Det kan vara pengar, att dela med oss av våra rikedomar. Det kan vara status, att ge upp positioner i samhället för att dela på de guldgruvor som kommer med dessa. Det kan gälla att vi ägnar oss åt andra människors behov istället för våra egna.

Det är inget krav, men det är en väg till Guds rike, som vi kan ana redan nu, mitt ibland oss. Det är att dela sorg, glädje, bröd och kärlek. Det är att leva tillsammans, för Guds goda istället för vårt egna.

Jag har själv erfarenhet av en ensam, rädd och bitter vandring där jag försökte bygga mitt eget rike. Det fungerade inte! Nu lever jag så gott det går, en dag i taget, i gemenskap med Gud och mina medmänniskor. Det är fantastiskt och ibland svårt. Men det är lätt värt det. Guds rike slår mina egna förväntningar varje stund.