andreas magnusson

Religionsvetare, lärare, musiker och författare.

evangelieKrönika
Lukas 19:28-40

Stenarna kommer ropa

Hemingway påstås ha sagt att det tar ett år att lära sig tala och femtio år att lära sig att hålla tyst. Det är fyndigt men frågan är väl om det stämmer i särskilt många fall. En del går ganska tysta genom hela livet medan andra pladdrar på långt efter femtiostrecket. Samtidigt är det nog sant att tystnaden i många fall är något man behöver lära sig för att ge rum åt andras ord.

Allt har sin tid. I Predikaren 3:7 står det att det finns “en tid att riva sönder och en tid att sy ihop, en tid att tiga och en tid att tala.”

Vi behöver veta när vi ska stå upp för sanningen med ord och handling och vi behöver veta när vi ska stå åt sidan. Den som alltid river sönder andras tankar, som bara ser fel och problem kommer till sist att bli en helt outhärdlig människa. Vi har alla stött på dem på arbetsplatser, ja kanske till och med i vänkretsen. Bitterhet förgiftar. Ingen orkar med någon som bara gnäller.
Men det är faktiskt också helt outhärdligt med människor som aldrig tar ställning, som av rädsla för ogillande accepterar precis vad som helst. Tystnad är ibland ingenting annat än feghet. Vi lever dessutom i en tid då vi mer än någonsin behöver stå upp mot orättvisor och hat.

I veckans evangelietext vill fariseerna tysta lärjungarnas röster, dämpa deras glädje, få dem att sluta hylla Jesus. Men om de tiger, säger Jesus, kommer stenarna att tala.
I berättelserna om Jesus dyker fariséerna ofta upp med en motröst. De fungerar som belysande exempel på faran med fundamentalistisk bokstavstro. Den som tror att ett liv ska levas enligt strikt regelverk, att läsning av helig text är som att läsa en kokbok, hamnar fullständigt fel.

I 2 Korintierbrevet 3:6 står det att “bokstaven dödar men anden ger liv”. Att följa regler blint utan kärlek leder till död. Det är genom Jesus kraft och den helige ande som vi människor kan förvandlas till det vi är tänkta att vara. 

I Johannesevangeliet 3:8 står det att “vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.”

Man kan försöka tysta rösterna hos dem som har fötts av anden, de som på allvar har tagit Jesus budskap om att älska sin nästa som sig själv, de som har tagit till sig av Jesus budskap om att ta hand om flyktingar, om vikten av att dela allt man äger och inte sko sig själv på andras bekostnad.
Man kan trycka ner sin egen nationalistiska egoism i halsen på människor och påstå att den kallhamrade egoismen utgår från kristen etik. Man kan tysta allt motstånd genom att avfärda det som vänsterliberalt trams eller fåniga PK-fasoner.
Man kan försöka tysta kyrkans företrädare när de höjer sina röster mot orättvisa tonårsutvisningar eller hjärtlös kriminalpolitik. Man kan försöka utmåla public service-media, statliga myndigheters utlåtanden och forskningsresultat som vinklade för att istället erbjuda nya alternativa sanningar. Men till sist kommer stenarna att ropa.

Stenarna kommer att ropa därför att ingenting, absolut ingenting, kan tysta den sanning som innebär att kristendom är berättelsen om att den som är sist ska bli först, att de utsatta och svaga en dag blir de som ska leda vägen.

Andreas Magnusson,
lärare och författare

evangelieKrönika
matteus 22:15-22

Låt oss inte gå i fällan

Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud. Det går att läsa den där texten och landa i den bekväma slutsatsen att politik och religion inte ska blandas ihop, men då slarvar man med läsningen.
    Han bad oss inte att rösta på ett särskilt parti eller omfatta någon särskild ideologi, men han bad oss inte heller att acceptera förtryck av utsatta människor. Det han bad oss var precis raka motsatsen. Han bad oss att ta vårt samhällsansvar.

Jesus har aldrig sagt att kyrkan ska tiga tyst om angiverilagar, att kristna ska se åt sidan när regeringen skriver in i ett samarbetsavtal med ett parti grundat av nazister att det är dags att “begränsa asylsökandes rättigheter” (ja, det står uttryckligen så). Jesus sa inte heller att vi skulle rycka på axlarna åt att mer än 40 000 människor i Gaza nu har dödats av den israeliska armén. Han bad oss inte att acceptera antisemitism och islamofobi.

Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud. Det är något annat än att inte bry sig om politik med argumentet att politik är något världsligt och att kyrkan ska ägna sig åt andlighet istället. Den första fråga vi bör ställa oss är istället: Vad är det som tillhör Gud? Det enkla svaret är också det svåra svaret för det enkla svaret är allt. Allt tillhör Gud. Men kejsaren då? Vad tillhör honom? Vad är det vi ska ge staten, politikerna, beslutsfattarna, samhället? Texten säger uttryckligen att vi ska betala skatt. Det verkar därför olämpligt att ägna sig åt svartjobb, skattefusk eller olika sätt att slippa vara med och hjälpa dem som har det svårt. Betala din skatt och följ samhällets lagar och regler. Inga konstigheter så långt. Men mer än så? Hur ska vi förhålla oss till de styrande? Vilket blir vårt samhällsansvar?

Fariséerna i texten har skickat ut sina följare till Jesus för att säga att han verkligen lär dem Guds väg och inte faller undan för någon. Det är lätt att se att det finns en sarkastisk ton och Jesus noterar också detta. De ville visa på en inkonsekvens hos honom, de ville få honom att framstå som en upprorsmakare, som en politisk extremist som försöker bekämpa staten genom att uppmana till civil olydnad. Jesus gick inte i den fällan och vi ska inte heller gå i den fällan.

Det går att leva i världen, men inte av världen. I Andra Korinthiebrevet 10:3-5 kommer Paulus med ett förslag på hur vi skulle kunna tänka: 

Jag lever i världen men strider inte med världsliga vapen. Ty de vapen jag brukar i min kamp hör inte denna världen till utan får kraft från Gud att bryta ner starka fästen. Jag bryter ner tankebyggnader och allt som trotsigt reser sig mot kunskapen om Gud. 

Vi måste stå upp när politiker, opinionsbildare, stater och medmänniskor bestämmer sig för att göra andra medmänniskor till motmänniskor. Vi måste våga säga ifrån när de svagaste och mest utsatta används som brickor i politiska spel om makt. Vi kan få kraften från Gud att göra hans vilja på jorden.

Kommer ni förresten ihåg när Jesus frågade främlingarna om de var här olagligt och erbjöd dem återvandringsbidrag och bad dem göra språktest för medborgarskap?
  Kommer ni förresten ihåg när han sa till de hungrande att de behöver lägga manken till och att det är viktigt att ta de jobb som erbjuds även om det betyder att man får flytta på sig?
    Kommer ni förresten ihåg när han sa till de fattiga att de hade sig själva att skylla?

Nej. Ni minns inte det, för Jesus sa aldrig så. Han bad oss istället att ge Gud vad som tillhör honom. Han bad oss att göra allt för honom. Först då kan Guds rike förverkligas på jorden. 

Andreas Magnusson,
författare